Det är svårt att säga exakt när feminismen som rörelse började, men den tog fart ordentligt i mitten av 1800-talet. Innan dess hade många kämpat för kvinnors rättigheter, men utan inställningen att allt skulle bli jämställt mellan män och kvinnor.
En av de viktigaste kämparna under 1800-talet var Emmeline Pankhurst, som var en av grundarna till de nu mera 
Världskända och filmatiserade suffragetterna. De kvinnliga aktivisterna som deltog i rörelsen verkade hårt i storbritannien och USA under 1800-talet och början av 1900-talet för att göra samhället mer jämställt och ge kvinnor samma rättigheter som män. Deras många kamper lyckades delvis och är en stor grund till det mer jämställda samhället som västvärlden lever i idag.
Kvinnors rätt att rösta
Trots lång kamp så dröjde det ända fram till början och mitten av 1900-talet innan den kvinnliga rösträtten började få sin framgång runt om i världen. Sverige var det sista landet i norden att införa kvinnlig rösträtt, först i valet 1921 kunde även svenska kvinnor vara med och påverka. Finland var det första nordiska landet att lagföra om den kvinnliga rösträtten, redan 1906.
Rösträtten har aldrig kommit gratis utan under hela 1800 och 1900-talet pågick demonstrationer av kvinnor från hela världen för sin rätt till att ha lika mycket att säga till om och på ett plan bli mer jämställda med männen. Idag har alla europeiska länder allmän rösträtt för både män och kvinnor. Det sista landet att införa detta var Liechtenstein, där den infördes först 1984.
Den andra vågens feminism
Någon gång under 1960-talet startade det som idag kallas för “den andra vågen” inom feminismen. Efter att kvinnor äntligen börjat bli lika männen inför lagen så var det dags att se till de andra viktiga frågorna, bland annat ekonomisk och social jämställdhet. Kvinnor började kräva att få arbeta och ta del av samma lön som männen, något som än idag inte är jämställt även om det går framåt. Kvinnorna 
började protestera, demonstrera och kämpa för att nå samma villkor som män inom alla områden.
På 60-talet blev
det i Sverige tillåtet med preventivmedel, vilket gav kvinnor en helt annan rätt till sina egna kroppar då de själva till viss mån kunde förhindra oönskade graviditeter. På den tiden såg abortlagen annorlunda ut och många tvingades föda oönskade barn. Dessutom var abort ett farligare ingrepp på den tiden, då det inte fanns samma kunskap om det som vi har idag. 1974 infördes den nuvarande abortlagen om att alla får göra abort fram till artonde veckan, och i särskilda fall även efter det. Lagen om preventivmedel och abort är tillsammans med lagen om kvinnlig rösträtt några av de starkaste saker som fötts fram ur feminismen, och hade förmodligen inte funnits idag utan de starka kvinnor som var med och kämpade för kvinnans rätt att vara självständig.